Min berättelse: från rädsla och isolering till drivkraft

Ja, att jag skulle få äran att ta emot ett SKAPA-pris var ju helt klart inte någonting jag trodde skulle hända mig när jag satt vid det lilla skrivbordet i mitt rum för 2,5 år sedan, och skulle starta mitt examensarbete (som idag är grunden till Alarmwear). Jag hade i många år haft tankar på att jag velat skapa någonting för kvinnor som upplever otrygghet i utomhusmiljöer, men hade aldrig känt att jag haft tid över för att kunna göra det grundligt. När det var dags för mig att välja examensarbete så kände jag att min tid äntligen fanns. Det var bara den där detaljen med att min examinator skulle godkänna det i och med att våra examensarbeten måste göras mot ett befintligt företag… Min examinator gjorde ett undantag här, och jag är så evigt tacksam för det. Varmaste tack till dig Åsa för att du gav mig denna möjlighet.

 

Att få starta en designprocess utifrån ett behov är det jag älskar mest, som den produktutvecklingsnörd jag är. Att inte veta vad slutresultatet kommer att bli. Så jag utgick från behovet: att skapa en lösning för människor som, liksom jag, upplever otrygghet i utomhusmiljöer. Jag tillhör själv den enorma skaran som fallit offer för hot, trakasserier och förföljelser i utomhusmiljöer, och för mig hände detta när jag var runt 14 år och bodde i Stockholm. Efter en särskild händelse jag var med om isolerade jag mig i hemmet i månader, förutom då jag var absolut tvungen att gå ut. Då tog jag på mig en svart, oversized hoodie, satte upp mitt hår i en tofs och drog den stora luvan över håret. Tänkte att om jag bara gör mig osynlig så kommer risken att utsättas för hot att minska. Och jag upplever att detta är ett vanligt tänk, att man gärna vill göra sig osynlig för att inte dra till sig uppmärksamhet. För man tänker att det är uppmärksamhet som gör att man har större risk att bli överfallen. Idag vet jag annorlunda, och det är tack vare mina kunskaper inom självförsvar samt den forskning jag gjorde under mitt examensarbete som mynnade ut i en rapport på 140 sidor.

 

Idag vet jag att det sämsta jag kan göra är att verka osynlig och diskret, att jag då tyvärr blir mer ”lockande” för en förövare. Men det är inte alltid man känner att man har modet att göra annorlunda. Kanske aldrig någonsin. Man är rädd och vill bara gömma sig för att man är så rädd för att bli överfallen. Man isolerar sig och begränsar sin vardag på grund av rädslan. Jag vet för jag har själv varit där. Därav min motivation att skapa någonting som kunde ge både mig och dig den där extra styrkan och pondusen som vi själv inte alltid har. Jag ville skapa någonting som gör detta för mig och dig – utan krav på motprestation.

 

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva min känsla över att vi ens ska behöva tänka såhär när vi går utomhus. Varför är det jag som ska behöva tänka på hur jag ska göra för att vara besvärlig för en förövare? Det är helt galet, men tyvärr är det också den verklighet vi lever i. Vi larmar våra hus, vi har lås på våra cyklar och ägodelar, vi försäkrar oss och våra saker – för att vi vet att det finns människor där ute som inte kan skilja på mitt och ditt. Hade det funnits en snabb lösning på hur vi hade kunnat eliminera samtliga förövare så hade vi gjort det, och helst igår.
Tro mig, jag vet att vi har en lång väg att gå, kanske längre än en livstid, men jag har också ork kvar att strida. Jag tror att vi behöver arbeta på flera håll för att hoten och våldet i utomhusmiljöer ska upphöra. Men fram till dess behöver vi vara trygga, och därför har jag skapat Alarmwear. Mitt långsiktiga mål? Att Alarmwear inte ska behöva finnas.

Linn Gerhardsson

Grundare och VD